Mina bilder blev publicerade i dagens Östran. UF mässa i går i Mönsterås.

Försökte leta reda på mina publicerade artiklar som jag har skrivit under mina praktikperioder på tidningen Östran. Jag hittade i alla fall några, och de flesta andra har jag som urklipp hemma i alla fall.

Om någon är mer intresserad av att se bilder jag har fotat till artiklar så är det bara att söka "Maria Gardstig Östran" så kommer det upp en del.

Länk till mina artiklar på Östran:
Hästgård för alla kan bli verklighet

Inga lammköttsgrupper i Kalmar

Jag hittade också de artiklar jag har skrivit för tidningen"K-ramp" som vår skoltidning på nätet hette. En av dem var det något knas med så den ligger uppe här i forumet bara, lite längre ner. 

2011-04-07 Inget Gull-Gull

2011-11-23 Ready to ruuuuuuuumble

2011-11-02 "Vi kan lika gärna kalla det rugby"

2011-11-23 Buskul

2011-10-11 Den nya gymnasiereformen- hiss eller diss?

Man skulle kunna säga underbarn, eller bara musikaliskt begåvad. Hon skriver sina egna låtar, sjunger bättre än de flesta, uppträder på större och större evenemang och planerar dessutom att fortsätta i samma banor. Även om framtiden inte är bestämd har Lindis bestämt sig för vad hon vill hålla på med.

Lindis Ekström är 19 år och går tredje året på Estetiska programmet på Jenny Nyströmskolan, inriktning teater med extra musik. Hon är född i Stockholm, men har bott i både Lindköping, i England och i Kalmar innan hon och hennes familj bosatte sig i Ålem, cirka fyra mil norr om Kalmar.

När hon var liten visste hon inte riktigt vad hon ville bli, eller jo, men det var allt möjligt hela tiden, aldrig något bestämt. Det var sångerska, skådespelare, dagisfröken och djurskötare. Nu vet hon att hon vill jobba med något kreativt. Sitta inne på något kontor är verkligen inget för henne.

Lindis är som sagt en tjej som inte sitter still länge, hon har alltid nått på gång. Hon är en kreativ tjej, väldigt duktig på att måla, sjunger som en riktig sångfågel och skriver dessutom sina egna låtar med stil. Utöver det spelar hon teater, men brinner i botten för musikaler. Man kan undra vad all den här kreativiteten kommer ifrån. Det har hon en gissning på.

- Jag tror min förskola som jag gick på i Kalmar spelar stor roll i hur jag är nu. I stället för att vi fick lära oss skriva och läsa direkt var vi kreativa med målning, sjöng och lekte. Detta har sedan förföljt mig och jag har alltid velat skapa saker, säger Lindis.

Hennes familj har också spelat en stor del i hennes utformning. Kanske till och med hennes släkt.

- Min mamma går alltid runt hemma och sjunger, min pappa gillade teater när han var liten, min lillasyster har börjat med musik också. På senare tid har jag också fått reda på att många i mammas släkt är musikaliska. Så det kanske är något som går i släkten? Berättar Lindis.

Efter hennes förskoletid började mellanstadiet. I undervisningen där testade de på teater, då var hon fast. Det var något hon gillade. Lindis tog steget när hon började högstadiet och började i en teatergrupp i Kalmar. Man kan inte säga annat än att hon gjorde att bra val som har genererat i mersmak. Det var också här som hon började utveckla sitt intresse för musiken.

- Vår musiklärare i högstadiet var väldigt inspirerande och peppande. Han gjorde så att jag började utveckla mig själv genom uppträdanden i skolan med mera, säger Lindis.

Hon har skrivit låtar sen hon var väldigt liten, men de tycker inte Lindis att man ska lyssna på. Det var i slutet av högstadiet som folk fick lyssna till hennes låtar för första gången.

- I 9:an skulle vi skriva en låt på musiken. Jag gjorde det och när jag sedan sjöng och spelade upp den för läraren tyckte han att den var bra och att detta var något jag skulle fortsätta med. Jag tänkte, om han gillar det kanske det finns fler som skulle kunna göra det, säger Lindis.

När valet skulle göras inför gymnasiet var det ingen tvekan om att det skulle bli Estet- inriktning teater och musik. Här kunde hon få båda delarna.

- I skolan har vi haft teater tre dagar i veckan, plus att jag gått i teatergruppen på kvällen en dag i veckan, säger Lindis.

Ändå har musiken som tagit över mest. Ett par lektioner i veckan har spenderats på den där de gjort småkonserter, men också lärt sig musikteori såsom ackordbyggnad och noter. Svårt men lärorikt och bra att kunna berättar Lindis. Under det senaste året har det blivit ett flertal uppträdanden, fast det beror på vad man räknar som uppträdanden. I skolan är det varit en hel del. På internationella kvinnodagen år 2012 spelade hon och sjöng på biblioteket i Kalmar och även under Lars Kaggs ”Glöd under snö” öppnade hon med att sjunga några av sina låtar. Monokrom är också ett ställe som hon sjunger på nästan varje gång det är uppträdanden.

- Att det är just nu jag skriver som mest låtar har att göra med att det har hänt så mycket nu.  Jag skriver av mig genom mina låtar. Att jag sedan uppträder med dem gör också att jag utvecklas mycket och blir mer positiv till att fortsätta när jag får bra med feedback och respons från de som hör låtarna, säger Lindis.

Lindis har som alla andra som går tredje året på gymnasiet ett projektarbete att jobba med under 100 timmar. Inför valet av arbete tänkte hon ”Jag måste göra något jag tycker är roligt, annars kommer jag inte att göra det”. Det var då hennes tankar landade vid hennes största passion, att skriva låtar.

- Jag tänkte, vad kan jag göra med mina låtar? Det är intressant med berättarteknik, man kanske kan göra något på det? När man spelar så lyssnar publiken, men man får aldrig veta vad de som lyssnar egentligen upplever och tänker på med texterna man framför, säger Lindis.

Hon bestämde sig då för att spela in några av sina låtar för att sedan gå ut med dem till ettorna på Jenny Nyströmskolan för utvärdering. De lyssnade, fyllde i blanketter om vad de trodde att låtarna handlade om.

- Det är fantastiskt att man kan uppleva låtar så olika. Vissa uppfattade låtarna som jag gjorde, men andra hade en helt annan tolkning av dem, säger Lindis.

Under projektets tid har hon också gjort en Youtube- sida där hon har lagt upp sina låtar och uppträdanden. Detta är ett plus i kanten om hon skulle vilja söka till en musikhögskola, det är snart dags att tänka på det.

Lindis berättar att det har varit svårt att försöka bestämma sig vad hon ska göra efter gymnasiet. Förut har hon kunnat kombinera teatern med musiken, men till högskolan måste man bestämma sig för vad man vill göra. Hon vill gärna göra båda delarna, men eftersom musiken just nu är störst har hon en liten plan för framtiden.

- Jag är inte helt säker på att jag ska söka utbildning direkt efter gymnasiet, jag skulle vilja resa lite eller jobba utomlands. Men jag är inne på att söka nu, sen tacka nej om jag skulle ångra mig och faktiskt vilja ut och resa ett år innan, säger Lindis.

Den närmaste skolan som har musikinriktningar ligger i Västervik, men skolan i Örnsköldsvik har låtskrivar- och producentutbildning på deras yrkeshögskola, en utbildning som är unik. Lindis tycker det är lite läskigt att flytta så långt bort, men om det känns rätt så får det bli så.

TV program som ”Idol” och ”Talang” är hon inte intresserad av att delta i, även om flera stycken har påpekat att hon borde söka eftersom hon är talangfull.

- Jag är rädd för att man inte får göra sin egen grej i såna TV program. För mig är min musik, det är den jag är, sånt jag har upplevt själv och genom andra. Jag gör min egen grej, för min skull och för de som gillar det, säger Lindis.

Vägen mot framtiden är ljus för Lindis. Hon vet inte vad hon ska göra bestämt, men hon vet vilken väg hon ska gå för att förhoppningsvis hitta rätt tillslut. Hennes tankar om vad hon gör om 10 år är luddiga, men enligt ramarna för hennes personlighet.

- Förhoppningsvis är jag lycklig och håller på med något kreativt som musik eller teater. Jag vill inte hamna på något kontor, jag måste jobba med något där det händer något, avslutar Lindis.

Två andraplaceringar och en vinst. Det är vad Oskarshamn har kammat hem under tre deltaganden i Ridskolecupen. Detta med hästar som de aldrig har suttit på innan och på en helt ny anläggning.

Caroline Stjernberg är 18 år och bor i Oskarshamn. Hon är en av de som har tävlat i Ridskolecupen för ORK. Hon tycker det bästa med hennes ridklubb är sammanhållningen, att alla är med alla, oavsett ålder. Men hon gillar också att folk är öppna och trevliga, hästarna är underbara och passar till alla aktiviteter.

Oskarshamn har haft lag i Ridskolecupen i tre år. Caroline har varit med alla de gångerna. 
- Jag gillar både dressyr och hoppning, så jag har ridit dressyr två gånger och hoppat en gång, berättar Caroline.

Ridskolecupen går nämligen ut på att man rider både dressyr och hoppning. Caroline förklarar:
- Man är fyra i varje lag, två rider dressyr och två hoppar. När man rider dressyr så är det Ryttarmärke 2 man rider och i hoppningen är det 50,60,70 och 80 cm hoppning. I finalen är det däremot LC-program man rider i dressyren och man hoppar 10 cm högre.

- I år är vi fya lag, så det blir fyra omgångar. Det blir lika för alla eftersom man är på hemmaplan en omgång och då känner till hästarna, säger Caroline.

Det är just det som är det unika med Ridskolecupen, bortsett från andra vanliga tävlingar. Man tävlar nämligen med klubbens egna ridskolehästar, där tävlingen är. Det betyder att man blir tilldelad en häst eller ponny som man aldrig har suttit på och inte har någon aning om hur den är. Lagledaren skickar med info om längd, ålder och erfaranhet när man anmäler, sen delar ridlärarna på tävlingsklubben ut hästar till alla ryttare.


INFO/ Caroline Stjernberg
¤ 19 år i februari
¤ Går gymnasiet med målet att bli sjuksköterska.
¤ Ridit sen hon var 6 år
¤ Hennes mål med ridningen är kunna ut och tävla lite mer, ta sig uppåt.
¤ Rider ridskolechefens häst Mark Five flera gånger i veckan.


Väl på plats är det ridlärare som känner till hästarna som hjälper till med framridning.
- Man får bra hjälp när man är där, så det har faktiskt aldrig varit några problem. Enda gången var när en tjej trillade av, men det var för att hästen var lite grön, säger Caroline.

Tävlingsdagens upplägg är också lite annorlunda mot en vanlig tävlingsdag.
- Morgonen inleds med samling och frukost, information om hästarna.
- Dressyren rids på förmiddagen.
- När dressyren är klar är det dags för lunchuppehåll.
- Efter maten är det dags för hoppningen. Den går i stilhoppning.

När alla lagen har ridit räknas poängen ihop och segrarna koras. Man tävlar i lag, men också individuellt.

Hos Oskarshamns Ridklubb får alla lektionsryttare som vill vara med och tävla i cupen. I år är de åtta stycken som rider två gånger var. När man inte tävlar är man med som reserv, i fall det händer något.

- Det är en jättebra möjlighte att komma ut och tävla och se andra ställen, säger Caroline.

En eller två gånger innan varje omgång tränar gruppen tillsammans i dressyr och hoppning. I övrigt är de väldigt sammansvettsade, nästan alla är med i klubbens Ungdomssektion och tillbringar mycket tid med varandra utöver det.

När Oskarshamn har tävlingen hemma är det just gänget som är med och tävlar som står för förberedelserna.
- Vi fixar funktionärer, sponsorer och lägger upp dagen, säger Caroline.

Vad är det bästa med att få ut och tävla?
- Jag själv är en tävlingsmänniska, jag älskar att tävla! Det är också roligt att träffa nya människor och hästar.

Vad har du lärt dig?
- Jag har lärt mig att rida massa olika hästar hela tiden. Sätta sig upp på en helt främmande häst, det är lite speciellt.

Skulle du rekomendera andra ridskolor att vara med?
- Ja, jag skulle tycka det var roligare om fler klubbar var med. Det är en väldigt bra erfarenhet.

Sex av medlemmarna i Årets Ungdomssektion 2010, "TUSS". Fr.v. öv. Madeleine Almgvist, Olivia Sjögren och Matilda Tägt. Sittandes fr.v. Josefin Ahlgren, Isabella Ljung och Lina Lindstedt  

Theleborgs Ryttarsällskap ligger i Växjö och startade år 1992 sin verksamhet som ligger väldigt centralt beläget med stallet på ena sidan, studentlägenheter på andra och en restaurang några hundra meter bort. Läget beskrivs som "fantastiskt" av TUSS ordförande Madeleine Almqvist och hon ser bara fördelar i att bussen stannar utanför stallet. Deras ridskola har fyra ridlärare, 24 ridskolehästar och cirka 350 stycken ridskoleelever. Förra året blev deras ungdomssektion, "TUSS" utsedd till Årets Ungdomssektion av CUS och fick åka till Globen för att ta emot sitt pris på 10 000 kr. Dessa pengar som var projektpengar gick till att göra en film om hur just en Ungdomsektion jobbar.

Förutom att klubbens ungdomssektion blev utsedd till Årets Ungdomssektion bukar klubben också vara flitiga vinnare i teoritävlingarna "Vi i Stallet" och "Hästkunskap Cup". Tjejerna tycker att många elever har en väldigt positiv inställning till teorin, det kan såklart bero på att varje ridlektion bestär av både ridning och av 45 minuter teori. Hos Theleborgs Ryttarsällskap får alltså eleverna, förutom att rida ett pass, en teorilektion i samband med sin ridning varje gång!

Theleborg har som sagt ett väldigt bra läge då det ligger centralt och alla har lätt att ta sig till stallet så det både går bussar som stannar precis utanför stallet, cykelvägar och är nära till universitetet. De har också ett naturreservat på andra sidan stallet med fina skogsvägar att rida i och stora hagar, trots att det är så centralt bara på andra sidan stallet.

Theleborgs ungdomssektion kallas för TUSS och består av nio stycken glada ledamöter. Deras verksamhet på ridskolan bygger på Svenska Ridsportförbundets vison och TUSS egna som innehåller mycket säkerhetstänk.Nyckeln till deras famgång säger dem är hårt arbete.

- Vi är noga med att planera upp året med en verksamhetsplan och en budget, säger TUSS ordförande Madeleine Almqvist.

Aktiviteter som ungdomarna brukar anordna är övernattningar, småtävlingar för ridskoleryttarna på lägre nivåer kallade "Blåbärshoppning" och "Lingondressyr", rykttävlingar, pyntdagar, Våffelhoppning, Luciashow med mera.

Under 2010 var lite av en brytpunkt för tjejerna i stallet. Det började komma mycket klotter i stallet och i klubbrummen, mobbing förekom och grupperingar bildades bland ungdomar i stallet.

- Vi bestämde oss för att ta tag i problemet direkt, det fick inte gå för långt. Därför bjöd vi in en person från organisationen Friends som hade en föreläsning om hur man ska vara mot varandra. Efter det blev det faktiskt mycket bättre stämning, berättar tjejerna i TUSS. Detta var en av sakerna som de tog upp i sin nominering till Årets Ungdomssektion och också en viktig vision som SvRF vill att man ska jobba emot.

Har ni haft någon ledare som har visat er vägen till en god sammanhållning i klubben?
- Vi har gjort det mesta själva tror jag. Sen har såklart vår verksamhetschef Sandra Ruuda varit med och skapat en väldigt bra anda i klubben, men vi är rätt hungriga på att lära oss själva faktiskt, säger Josefine Ahlgren.

Vad skulle ni ge för tips till andra Ungdomssektioner som kanske inte fungerar så bra?
- Skicka alla ledarna på olika kurser som DUS anordnar. Då får man nya tankar och sen får alla känna att de får åka på något. Det finns ju ULK-kurserna som man borde gå om man är tillräckligt gammal.

- Ett annat sätt som är bra är att ta hjälp av DUS (Distriktets Ungdomssektion). Om man har en bra kontakt med dem kan de vara med och tycka och kompromissa i aktiviteter och verksamheten. De kan ge lite tips.

- Vi jobbar med att variera oss, anordna annorlunda möten eller nya aktiviteter är viktigt.

- Planera framtiden för sektionen så att alla vet vad som kommer hända, då blir fler taggade att bidra!

Över till filmen, hur går det med den nu?
- Vi håller på att redigera nu. Vi hoppas att den kan vara klar i januari!

Hur kom ni på idén att göra en film?
- Idén bygdes på en fråga som vi fick från en ridgrupp, nämligen "Vad gör TUSS egentligen?". Vi spelade då en teater för den gruppen för att visa hur vi jobbar och svarade på frågor från eleverna. Vi överdrev rätt mycket med rollerna i teatern för att de skulle förstå, filmen är lite mer seriös men nästan i samma stuk.

Filmen är kort sagt en beskrivning av vad en ungdomssektion gör. Vad de som sitter i styrelsen gör, hur man gör en budget, verksahetsplan, aktiviteter med mera. Den är inte så tung, utan mer lättsam och till och med komisk i vissa delar. Filmen kommer bli ungefär 30 minuter lång och tanken med den är att fler ridklubbar ska kunna ta del av den. Priset kommer vara utan vinstsyfte, det ska bara täcka produktionskostnaden.

Vad blir nästa grej för TUSS?
- Vi måste landa lite nu och hämta krafter. Just nu är det också lite generationsskifte i sektionen, så vi får vänta och ta det lugnt ett tag så vi växer upp igen, avslutar ordförande Madeleine.

NybroRKs vinnande lag, fr.v. Ronja Gardhem, Ebba Nilsson, Vilma Johansson och Maja Ekdahl.

Då var det äntligen dags för finalen av Div II hoppning för ponny. Denna gången var det ändring i bedömningen och lagklassen gick i stilhoppning, domaren var ingen mindre än Maria Gretzer själv. Med ca 275 starer, 12 lag och 125 ponnyer under hela helgens två dagar var Vetlandaortens Ryttarförening nöjda.

Tävlingsledare Anette Gudmunsson är den som ser till att det flyter på under tävlingarna. Även om hon är ganska ovan vid positionen så känner hon sig lugn.
- Det känns bra, det har inte varit några större incidenter, sa Anette.

Med ett flertal funktionärer att hålla i styr, ekipage att hålla koll på och dessutom hedersgästen Maria Gretzer på plats, hur känns det att hon kommer hit?
- Det är spännande. Det är inte så ofta en välkänd ryttare kommer till Vetlanda, sa Anette.

När lagklassen drog igång kände man hur spänningen hängde i luften. Under ritterna var det knäpp tyst och all fokus var på ekipagen. Efter ryttarna hade ridit sina ritter fick de muntlig feedback från Maria om vad de skulle tänka på, hade gjort bra och mindre bra. Men inga stilpoäng gavs ut än. Allt för spänningens skull.

När alla ryttare hade ridit var det fyra lag av tolv som hade kvalificerat sig till omhoppningen. Maria avslutade med några ord.
- Jag blev väldigt positivt överraskad av att se att de flesta har ridit med lugna händer. Inget dragandes i ponnyerna, väldigt bra, sa Maria och tackade för sig.

Till omhoppning gick Nybro Ridklubb, Ölands Ryttarförening, Ridklubben Udden och Grännabygdens RF. Över 6 hinder skulle ekipagen, men det var många som var trötta efter den långa dagen och felen trillade in. I toppen kämpade NRK och RKU mot varandra. NRK slutade på 4 fel och då återstod Ridlubben Uddens sista ryttare. Ända till sista hindret höll ryttaren nollan och där slutade RKU på 8 fel.

Bedömningen i lagklassen var nog ny för alla, och inte många hängde med hur man skulle räkna. Det var i alla fall så att de olika resultatlistorna slogs ihop. Alla lagen fick poäng för den platsen de kom i totalt efter stilhoppningen, och sedan fick de ytterligare poäng efter omhoppningen för de som kom dit.

Det betydde att trots att Grännabygdens RFs ryttare slutade på 20 fel i omhoppningen, kom de på andra plats då de kom trea i stilhoppningen. På tredje plats kom Ridklubben Udden som kom på fjärde plats i stilhoppningen och andra plats i omhoppningen. Segrare blev Nybro Ridklubb som kom tvåa i stilhoppningen och vann omhoppningen. Laget vann öven två av sina tre kvalomgångar inför finalen och deras insatser räckte ända till slutet.

Hade ni räknat med det här?
- Nej det hade vi inte trott, men vi hoppades! säger Nybros lag efter pristudelningen.

I Nybro Ridklubbs lag red;
Ronja Gardhem, 12 år med C- ponnyn Zebulon. Hennes syster har haft honom sedan han var fyra år, nu är han 16. Tillsammans har de tävlat i ca tre år, dock var "Yngve" skadad förra året.

Ebba Nilsson, 11 år, med C-ponnyn V.Stenhedens Minnie. Ebba har haft Minnie sedan i juli i år. Hon har tävlat i 3 år nu, på lokal nivå.

Vilma Johansson, 12 år, med C-ponnyn Sörbys Kavaljer. Hon har haft honom i ett halvår, och har själv tävlingserfarenheter sedan 3 år tillbaka.

Maja Ekdal, 13 år, med B-ponnyn Wild Tilda Tölo som ägs av Ronjas mamma. Maja har bara tävlat i ett halvår och det är med denna ponnyn som är hennes första nästan egna ponny.

Nybro Ridklubbs lag har tillsammans tränat och ätit pizza. De ska nu efter vinsten spela lasergame eller något annat kul för att fíra.

Från vänster: Matilda Nilsson, Konvaljens Belinda, Emma Simonsson, Marika Sjöberg, Matilda Svensson och Amanda Wallder.


Under lördagens lokala hopptävling hos Växjöortens Fältrittklubb den 5 november var det ca 200 starter. Bland dessa ryttare fanns fem glada och trevliga tjejer med i startfälltet. De kommer ifrån den lilla klubben Fagereke Ryttarförening i Oskarshamn och berättade att nästa alla stod i samma stall, eller i alla fall nästan.

Fagereke Ryttarförening som grundades 1973 och finns utanför Oskarshamn, ligger närmaste granne med Oskarshmns Ridklubb. Fagereke arrenderar stall av kommunen och har ett eget ridhus på anläggningen som de bygde år 1999. De har ett stall som har 12 boxplatser för uthyrning, så det är alltså bara en ridklubb, ingen ridskoleverksamhet.

I dagsläget har ryttarföreningen 114 medlemmar i åldrarna 4 år och uppåt. De arrangrar ett par lokala dressyrtävlingar varje år och även tävlingar på klubbnivå som alla är mycket uppskattade av ryttarna och besökarna.

3 av tjejerna som är och tävlar i Växjö denna dag står uppstallade i Fagerekes stall med sina ponnyer, medan de andra två står i Ekelunds stall en bit därifrån. De berättar att dem brukar åka på samma tävlingar som varandra, för det mesta i alla fall.

Matilda Nilsson, längst till vänster på bilden är 12 år. Hon sitter på B-ponnyn Konvaljens Belinda. Hon är nöjd med dagen efter sin vinst i fösta klassen. Avtrillningen i andra klassen spelar ingen roll, hon är nöjd med vinsten i alla fall. Ponnyn Belinda är 22 år och ägs av Emma Simonsson.

- Hon var min första ponny och jag har inte kunnat sälja henne, så jag lånar ut henne, sa Emma.

I dag tävlar Emma med 6 åriga D-ponnyn Halldor som hon lånar för att tävla några sista tävlingar på ponny innan hon faller för åldersgränsen. Hemma i stallet har hon en egen storhäst. I dag hoppar hon 90, och 95 cm. I första klassen fick hon ett ner i omhoppningen.

- På samma hinder som mig faktiskt, sa Marika Sjöberg, 15 år. Hon hoppade samma klass med sin 12 åriga C-ponny Dublin.(På bild till höger)

Matilda Svensson är 16 år och har en 6 årig D-ponny som heter Lissinard Lady Gaga. Hon hoppade också 90 cm- klassen och fick 4 fel i omhoppningen. Denna gången för att hon gjorde en volt.

- För att hon glömde banan kan du skriva, säger de andra tjejerna skrattandes och börjar småtjabba.
Andra klassen slutade med samma resultat, 4 fel i omhoppningen.

Sist men inte minst är Amanda Wallder, 16 år. Hon tävlar i dag sin familjs kommande häst Aramis VII. En 8 årig D-ponny som de lånar nu, men ska köpa så småningom. Klasserna hon hoppar i dag är 95 och 100 cm, vilket resulterade i en 6:e respektive 1:a placering!

Vi grattulerar till placeringarna och hoppas att det kommer fortsätta att gå bra för er i framtiden med era ponnyer och hästar!